Bygginlägget!

Bygg!
Som berättat i ett tidigare inlägg var vi under mars varit uppdelade i en vadmalsgrupp och en byggrupp. Här kommer en fortsättning på inlägget, där vi mer i detalj går igenom vad vi gjort!
Prästgården har i omgångar renoverats för att användas som boende för kursdeltagare. Bottenvåningen används som kurslokal både för kursen och för uthyrning som sådan. På ovanvåningen har det sedan tidigare byggts tre sovrum, ett badrum samt ett kök, som delvis byggts av tidigare kursår. När vi började kursåret såg planlösningen på ovanvåningen ungefär ut så här: 
image_preview
Med andra ord ganska mycket outnyttjat utrymme i och med kallvinden. Först var tanken att det skulle tillkomma tre till sovrum, med en korridor från matrummet till det nordvästra rummet, och en liten(tambur?)med för att komma in i det mellersta och det nordöstra rummet. De planerna skrotades dock, då de gemensamma utrymmena skulle bli för tok för små för potentiellt sex stycken boende. Det stora mittenrummet planerades då istället att bli ett vardagsrum, vilket kändes väldigt mycket rimligare än att alla skulle behöva trängas ihop i det ganska minimala köket eller i någons sovrum. Bra omtänkt!
OLO_1049Med de ändringarna av planen satte vi igång bygget! Med ett brak kom vi igång, halva väggen mellan mittenrummet och matrummet revs, en presenning sattes upp och verktyg och byggmaterial kånkades upp. Vi var sju personer i byggruppen, och för att inte vara i vägen delade vi upp oss i en grupp per rum. De två grupperna i sidorummet började med att bygga klart väggarna, som var isolerade men inte alla klädda med OSB-skivor (en rätt tjock spånskiva) och gips. Gruppen i mittenrummet började med golvet.
OLO_0851
Då det fanns befintliga golvbjälkar valde vi mellan att använda dem eller att skruva fast nya i sidan av dem. Att använda de gamla hade inneburit att vi skulle vara tvungna att hyvla ner samt bygga på dem för att få ordentligt vågräta reglar att bygga på. Huset är gammalt och inte helt rakt på sina ställen, så det hade krävts en hel del jobb för att få allt rakt. Vi valde istället det senare alternativet och skruvade i nya reglar på sidan av de gamla.

Med ett
laserpass mätte vi ut en referenslinje som vi använda för att lägga alla reglarna i samma höjd, skruvade dem på plats och började lägga golvet. Golvet gick sedan fort att lägga och vi var klara på ett par dagar. Själva fastskruvandet av golvplankorna var lätt, men det som var jobbigt här var nog isoleringen, som bestod av löspappersull. Det blev väldigt dammigt och vi fick köra med andningsmasker som inte räckte helt och hållet och en av oss fick andningsbesvär. Då det var kallt ute kunde vi inte ha fönstren helt öppna heller. Men det gick som sagt rätt fort, och efter det var klart körde vi på direkt med innertaket, något som också gick smidigt då det var nya färdigbehandlade plankor. Här var takreglarna redan färdiga och isolerade, så utmaningen var mest att hålla koll på måtten på plankornas längd vid kapningen av skarvbitarna, samt att ha spåntarna åt rätt håll, något som inte var helt lätt under trötta dagar. Det var som tur var nära till kaffe.

OLO_1032

Golvet är färdiglagt!

OLO_1067

Taket sätts upp.

Under tiden golvläggarna golvade järnet jobbade de andra grupperna med väggarna i sidorummen. Reglar sattes upp på väggarna för att skruva fast osb-skivorna i, men då väggarna var väldigt skeva krävdes mycket jobb med vattenpass, hyvel, snickaryxa och tunna träbitar för att få väggen någorlunda jämn. Sedan skruvades skivorna fast med enorma mängder skruv. 
Ungefär samtidigt som innertaket höll på att sättas på plats började en grupp sätta upp gipsskivor på osb-skivorna och en annan lägga golv. Med hjälp av en skruvautomat, alltså skruvdragarnas motsvarighet till kulspruta, gick det absurt snabbt att skruva fast gipsskivorna. TJUNK TJUNK TJUNK TJUNK lät det, och du har skruvat fast fyra skruvar på samma tid som du fumlat fram en enda skruv med en vanlig skruvdragare. Fantastisk manick, även om en skruvdragare självklart är mer mångsidig. Den andra gruppen, i det östra rummet, började med det digra arbetet att lägga golv. 
Golvplankorna som skulle användas hade legat i det stora rummet och var lika gammalt som huset självt. Och innan plankorna hade sågats upp hade de stått som storvuxna furor under hundratals år i de sjumilaskogar som en gång fanns i Dalarna, innan kapitalismen och kalhyggesbruket utraderade naturskogarna från landskapet. Att de nu skulle bli ett nytt golv kändes respektfullt och det enda rimliga. Men gammalt virke är också svårbemästrat och nyckfullt. 
Innan plankorna kunde pusslas ihop och läggas på plats behövdes även detta golvs reglar göras vågrätt. Istället för fuskmetoden som mittengolvet lades med hyvlades här de ursprungliga bjälkarna ned, samt byggdes upp med små träbitar. Detta tog flera dagar, och när det var klart var ändå det svåraste framför oss, alltså att pussla ihop plankorna. Det var flera olika dimensioner av plank, och då de var enorma och tunga var det ett ganska drygt jobb att sortera ut vilka som skulle användas. Att bäras fram och tillbaka ur de olika rummen, upp och ner för trapporna, blev något nästan alla plankor fick vara med om. Mattias och Ludde fick trösta sig med att frukten av deras arbete nog skulle finnas kvar i en oöverskådlig tid.
OLO_1230
När taket var färdigt var de tre stora“byggande”momenten i det nya vardagsrummet slutförda. Dags för att göra det snyggt också! Vi spacklade över alla glipor mellan gipsskivorna. Två spacklingar med slipning däremellan räckte på de flesta ställena. Där de tidigare kursarna klantat till det krävdes det lite mer, men inget supersvårt. Blev det fel gick det ju att göra om!
Något mycket mer definitivt och svårare att rätta till var tapetseringen. Denna förbaskade tapetsering. Ena dagen är allting passat med millimeterprecision, andra så har allt blivit snett. Riktigt drygt, men det blev faktiskt helt okej på de flesta ställena. Svårast var det där det var mycket gips under och liksom rörde sig under tapetseringen. Skumt. Vi beställde en trevlig grön tapet från en tapetbutik i Orsa. Ett svårt val men vi blev nöjda. Tapeten var av typen ”Easy-Up” som var betydligt tjockare än en sladdrig papperstapet, så det var iallafall rätt lätt. Och inga svåra mönster att passa!

Tapetseringen gjorde verkligen under – helt plötsligt såg rummet beboeligt ut! Det enda som nu fattades i vardagsrummet var dörrar. Och lister. Dörrar fanns redan på plats, så de satte vi in utan några större bekymmer. Det var superskoj att sätta in dörrar faktiskt. Tänk va. Att dörrar kan vara kul! Först tar man dörrkarmen och sätter in den i hålet i väggen där dörren ska vara. Man skruvar fast den med en sorts dubbelskruvar som man i efterhand kan justeras! Allt för att dörren ska bli helt perfekt ditsatt. De gällde att få dörrkarmen så våg- och lodrät som möjligt dock. Det lyckades, och sedan sattes dörrarna fast när allt justerats. Skoj!

Listerna dock, där är det återigen en annan femma. Ni vet det där talesättet att 20 procent av tiden man lägger på något är grundjobbet och 80 procent är finputsningen av detaljerna? Det kändes verkligen som vi lade 80 procent av byggkursen på att göra listerna. Ett påstående som antagligen inte håller för någon granskning, men nog tusan var det så man kände efter att ha kapat en fönsterlist 3 millimeter för kort. 3 millimeter som i något annat moment i byggandet hade gått att totalskita i då man alltid kunde säga ”DET SYNS INTE NÄR LISTERNA KOMMER PÅ PLATS”. Jojo, man borde ha lärt sig såga med precision när man hade chansen. Listerna kom på plats men blev lite skeva. Sak samma! Kul att såga i svåra vinklar också.

OLO_3782-1.jpg

Det färdiga vardagsrummet! Woop woop!

Efter listerna så BLEV VI KLARA!! Eller ja, tiden tog slut. Och vi upptäckte att vi lagt golvet helt snett på ett ställe, vilket gjorde att vi fick en sluttning vid en av dörrarna. Golvet i det östra rummet blev också helt färdiglagt, men är i rätt stort behov av slipning. I vardagsrummet behandlades golvet med lut och sedan ungefär tio omgångar såpvatten. Rätt snyggt va?

Elen är fortfarande inte på plats trots att vi nu varit klara i två månader. Några möbler har vi fått på plats men det känns som att det inte kommer vara helt spikat förrän folk har flyttat in i  sidorummen.

Till alla er som väntat tålmodigt på bygginlägget: hoppas ni är nöjda!

/Olof

Annonser
Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

VADMAL!

Throughout the month of March, while waiting for the snow to melt, fourteen of my classmates and I began the long process of making our own Vadmal. I had no idea what that was when I arrived here in January and if you, like I was then, are curious what Vadmal is and how it is made, read on.

Vadmal (or Wadmal in English according to wikipedia) is a woven wool fabric that has been made and used in Sweden since the Middle Ages. It’s a durable felt-like textile that is warm and water repellent—naturally!—and made by hand using timeless tools.

Our process began at the end, that is we had to decide what we intend to make with the fabric which we will spend the coming 6 months making—clothing, blankets and so on. With that in mind we could determine the total length of yarn we each required. Next came the choice of colors, one for warp and one for weft, and after a few convoluted calculations we placed an order with a local wool producer, Hedängens Ull & Garn. The yarn arrived the following week and the that’s when the work really began.

In total our group has committed to weaving approximately 130 meters of fabric. In warp yarn alone that adds up to 86 kilometers (53.5 miles) of thread laid out in a straight line. In order to manage that volume of material we divided into four groups and each group has an assigned loom upon which to weave their share. From here forward I’ll describe the process for one group/loom, so multiply all the labor and tedium by four.

The yarn we are using came in 700 m. long bundles. To create the warp for our fabric these bundles had to be unraveled and tied together end to end into two continuous threads, each around 5,600 meters long. Those two long threads were then arranged into six hundred parallel threads 30 m in length using a large wooden warping mill.

In order to ensure a consistency in the tension of the threads this long and monotonous task was the sole responsibility of one person from each group.

Once the warp was finished it was taken off the warping mill and loaded onto the loom. This required a team of four at a minimum—two of which were simply ballast keeping tension on the warp as it was fed incrementally onto the loom.

L1008325_1

Several hours later, after the all of the warp was wound on the loom, each of the 600 individual warp threads had to be threaded through two separate parts of the apparatus, the heddles and reed. Another several hours later, once all the threads were in their right place, we tensioned and tied off the warp. Now weaving could commence!

We are told that a person new to weaving can expect to produce one meter of woven fabric in 3-4 hours. So throughout the spring and summer we’ll each take our turn at the loom. Late in summer the stamping weekend hangs like a carrot to keep us motivated. This is when we’ll take our finished woven fabric out into the forest to a 150 year old water-driven stamp on a nearby river. This is final step in making Vadmal where the fabric is soaked in warm water and mashed repeatedly binding the threads together into the finished felt-like cloth.

L1000154

Everything we’ve done so far has been a test in extreme patience and dexterity. The delicate fibrous threads so easily tangle and break. This, coupled with the complexity of the whole operation, engenders a special sort of anxiety—the feeling that at any given step one could destroy the entire undertaking. Fortunately, we have experienced no such catastrophes so far and I feel pretty certain that this worry is due mostly to inexperience. Still, it’s been clear since the beginning that taking part in this project would require faith in a time-proven process and, of course, confidence in our veteran and good humored guide, Berit Zetterqvist (tusen tack Berit!).

On a calendar we are far from the midpoint, but with all four looms underway it feels like we are standing at the top of a long and steady downhill run. I look forward to sitting some hours at the loom keeping time in increments of a thread. Hopefully, six months from now this (see below) will be a jacket I can wear. Wish me luck!

L1008241_1

/Edward

[Photo: Edward, Kristina, Sara]

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Timringsveckan med Jens

Förra veckan spenderade vi förmiddagarna på Jens och Annikas vackra gård i skogen.
Vi fick lära oss grunderna i hur en timrar ett hus och byggde vidare på stommen som  påbörjats av tidigare kursare. Vi fick även en rundtur på gården där Jens och Annika själva har timrat alltifrån boningshus till bastu, förråd och hus åt djuren. Däremellan hann vi med en och annan fikapaus ( kaffe smakar ju aldrig så gott som när det är bryggt över öppen eld) och en hel del mys med dom otroligt gosiga djuren.

Under eftermiddagarna gjorde vi studiebesök hos flera personer i byn som på olika sätt har skapat eller renoverat sina hem med hållbara metoder och alternativa material.
Det var väldigt givande och inspirerande och för många av oss satte det igång tankar om hur vi vill att våra framtida hem ska se ut.

 

 

/ Sara

Foto: Sara & Martina

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Mars

Hej alla nyfikna läsare av vår blogg!

Efter sportlovet sa det bara swish och så var mars slut. Det har varit några intensiva veckor som nu mynnat ut i en ny månad med nya roliga utmaningar framför oss. Vi har under veckorna som gått varvat praktiska övningar med teori och gäster på Ollars. Samtidigt har våren så smått börjat smyga sig hit till Skattungbyn och vi välkomnar solen med hopp om en fin odlingssäsong.

Här följer en kort sammanfattning av mars:

  • Vadmal/Bygg:

Först och främst har vi fortsatt vårt arbete, som vi påbörjade innan lovet, tillsammans med Berit och Tommy. Vi är fjorton stycken kursare som under några tuffa veckor har arbetat med förberedelserna för vadmalsvävning. Vi har beställt garn, förberett nystan, spolat, varpat, lyssnat till ”Vävskrock” och skrattat tillsammans med Berit, dragit på fyra vävstolar (med nästan 30 meter varp i varje) och mycket, mycket mer. Allt detta har lett fram till att vi nu äntligen har påbörjat själva vävningen!

L1008496_1

Parallellt med vadmalskursen har resterande sju kursare arbetat med renovering i Prästgården tillsammans med Tommy. Det har lagts golv, OSB- och gipsskivor har satts upp som väggar, det har spacklats, spikats, tapetserats, målats, satts foder och lister, samt att delar av det gamla golvet har renoverats (och mycket mer). Prästgårdens nya vardagsrum är nu färdigt och det är bara några moment kvar innan även de två nya sovrummen är färdiga.

OLO_0935

  • Sådd och omskolning:

Vi har utökat vår samling plantor på kommandobryggan med nya sorter, så som tomat, basilika, rotselleri, purjolök, örter, osv. Vi har dessutom lärt oss att ”lyssna med fingrarna” då vi separerar rötterna vid omskolning av de plantor som behöver sättas i nya krukor för att få mer utrymme och näring.

20190318_085544

  • Friskvårdsdag:

Kul, kul kul! Skidåkning, slalom, snowboard, promenad, grillning och många glada miner i Orsa Grönklitt. Vädret var underbart, backarna fantastiskt pistade och glädjen och viljan enorm. Vi var många som testade nya utmaningar denna dag och alla var nöjda med resultatet! (Och tack och lov inga brutna ben!)

20190312_140108

 

  • Potatisen:

Denna återkommande knöl som alltid måste ses över och rensas. Vi älskar potatis men vi är också mycket glada att de ton potatis vi började med nu är uppdelade i sätt-potatis och mat-potatis. Vi återkommer till er snart igen, vi lovar!

OLO_0773

  • Besök av bystugedamerna och Gustavus:

Vi har haft två studiebesök på Ollars, samma vecka! Först bjöd vi in de damer, som varje vecka ses i Skattungbyns bystuga för att väva och umgås, som vi lånat varpan till vårt vadmalsprojekt av. Vi fikade, visade upp vårt arbete och lyssnade till damernas berättelser. Det bjöds också på live-musik med fiol och dragspel.

Någon dag senare fick vi besök av Gustavus Adolphus College, från USA, som är på genomresa i Sverige och var nyfikna på vår verksamhet. Vi informerade, visade upp verksamheten och delade med oss av vad vi lär oss på kursen.

  • Fårkurs:

Besök hos Johan Borg i byn. Han driver en får-gård med mellan 100 och 150 djur. Vi fick information om ”får-året” och fick ställa så många frågor vi ville. Fåren och lammen var mysiga att kela med, men stjärnan denna eftermiddag var laman Kent. Johan förklarade att Kent fungerar lite som en vakthund till fåren, då rovdjuren håller sig borta med en kaxig lama i hagen.

Kent

  • Teoripass:

Näringslära, omställning och gruppdynamik.

  • Hantverk på Skeriol:

Vi har under några månader spenderat fredagarna på Mora folkhögskola, där vi är indelade i tre olika grupper som arbetar med hantverken träslöjd, textil och keramik.

L1006950_1

  • Det gamla vanliga:

Ollars ska städas varje torsdag. Plantorna ska vattnas så de överlever tills de ska planteras ut. Snön som fallit har behövts skottats undan, hur tung eller isig den än må vara. Kursrådet ska genomföras varje måndag, där alla beslut gällande kursen tas.

OLO_0468

 

NU blickar vi framåt! April är här. Vedhanteringens tid! Vi har redan fyllt hela Äppelbo med ca 25 kubikmeter ny-kluven ved. (Detta tog oss EN dag!) Nu väntar Stellans och ännu mer kapning, klyvning, huggning och stapling.

L1008987_1

Vi har dessutom påbörjat beskärning av fruktträden, bi-kursen har satt igång, omskolningen fortsätter och nya gästföreläsare är på ingång.

Vi har händerna fulla, så att säga!

//Kristina

Fotografer: Edward McMackin, Olof Åström och Kristina Nygårds

 

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Sportlovsveckan

Det var många som passade på att bege sig hemåt till nära och kära eller ut på äventyr under lovveckan men vi var också ett gäng som stannade kvar i bubblan. Lovet bjöd på en försmak av våren och en fin balans av vila, mysiga filmkvällar, utflykter, hantverk och häng. Här kommer lite bilder från en fin dag vid älven.


/ Sara
Foto: Sara & Mia

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Fyra veckors sammanfattning i bild

Hej! Edward here. For year 2019 I hold title to ”farthest from home” having traveled to Skattungbyn from Seattle, WA, USA. While I’m learning Swedish with speed, I think it’s best if I write blog posts in English—for now at least.

Over the last four weeks we have been busy with classes and projects building a foundation for the year ahead. Amidst the baking, potato box building, seed sowing, snow shoveling, knitting, note-taking, wood carving, and so on I’ve managed to take a few pictures, enjoy!

 

 

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Dagboksanteckningar.

DSCF8294

 

Det har på många vis varit en tuff start för mig men när jag nu ska skriva ett första inlägg så vill jag lägga det åt sidan och dela några av dom finaste stunderna hittills. Stunderna som får allt annat att blekna bort och försäkra mig om att jag har hittat rätt.

Det är tidig morgon och vi är påväg till Mora. Bilen är fylld av människor som jag på kort tid har kommit nära, några småpratar om viktiga saker och någon halvsover. Musiken blandas med deras dämpade röster och världen utanför blir allt tydligare allt eftersom det ljusnar. Ett snötäckt landskap och stugor som fylls med liv och rörelse. I skogsbrynet står en älg och betraktar oss när vi saktar in och rullar förbi och lite längre fram hoppar det rådjur över ängen.

Mina händer längtar till målet med färden, att forma, färga, skapa i lera, gå upp i kreativitet och släppa taget om den intensiva vardagen för en stund. Men just nu vill jag bara sitta här, känna musiken och låta blicken vandra över världen där ute.

DSCF8445

 

Jag sitter på min yogamatta på Ollars ovanvåning. Det är bara jag och tystnaden som följer efter att över 20 personer vistats tillsammans i ett virrvarr av snickeri, sortering, matlagning, möten, undervisning och mys. Alldeles nyss ebbade hamrandet nerifrån källaren ut och dom sista lämnade huset. Lugnet lägger sig i rummet och i mig. En stund för återhämtning, samla ny energi.
Senare  går jag hemåt under en stjärnhimmel som får mig att gång på gång stanna upp och dra efter andan och när jag ser ljuset strömma ut ifrån fönstren på Äppelbo blir jag varm i kroppen. Jag längtar efter att krypa upp i soffan intill min nya lilla familj.

DSCF8356

 

Överallt omkring mig är det vitt. Vi går på outforskade stigar utan att veta vart vi är på väg. Långa stunder säger vi ingeting, betraktar bara den sagolika omgivningen. Jag försöker fånga den trots att jag vet att det inte är möjligt. Tacksamheten över att få vandra omkring här väller över mig och det finns ingen plats i världen som jag hellre skulle vilja vara på.

Vi faller bakåt och ligger på rygg i snön och blickar upp mot himlen och trädkronorna. Små mjuka snöflingor faller och landar i mitt ansikte och bladas med glädjetårarna. Det var längesedan nu som jag kände mig så hel och ett med naturen.

Vid älven dricker vi kaffe och pratar om klimatångest, ansvar och jordens undergång. Det är fint att mötas så, i stort och smått tillsammans med människor som är här av liknande anledningar. Vi har så mycket gemensamt och samtidigt så mycket att lära, av varandra och av andra. Vi filosoferar, argumenterar, lyssnar och delar egna tankar. Jag känner hur jag växer lite för varje dag här.

DSCF8340

 

Vi går med verktyg och material för att rusta upp bagarstugan. Ingen ifrågasätter vår förmåga att sätta upp hyllor, skruva ihop möbler, ta beslut om inredning och se till att saker blir gjorda. Det här är vårt hem nu och vi är en del av att forma det till en plats som vi vill vara på. Det får mig att känna tillhörighet och mitt självförtroende ökar för varje ny utmaning som jag tar mig ann och genomför på egen hand och framförallt med hjälp av mina nya vänner.

DSCF8335

 

Nästan alla är samlade och sitter huller om buller i vardagsrummet på Ovanäng. Jag tar fram en sångbok och nynnar lite för mig själv. Någon föreslår att vi ska sjunga tillsammans och snart fylls rummet av sång, instrument och glada tillrop. Det bubblar i kroppen av glädje och jag vill aldrig att kvällen ska ta slut.

Jag sitter i biblioteket och ska snart lägga upp det här inlägget. Runt mig sitter mina kurskamrater och vilar sig efter maten. Någon sträcker ut sig på golvet, några är försjunkna i en bok eller ett magasin. Några har påbörjat handarbeten och det rogivande ljudet av stickor blandas med tung andning hos dom som har somnat tätt intill varandra. Rummet badar i solljus, det ligger ett lugn och en trygghet i luften. Jag tycker om dessa människor och jag ser fram emot alla fina stunder och utmaningar vi har framför oss.

DSCF8492

/ Sara

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar