Oh, the Skattungers marches on!

Goder kväll!

Skulle vilja börja med att presentera mig, Mattias heter jag som sitter vid rodret denna alldeles förträffliga och smått kalla kväll. Här nerifrån Tallgläntan syns stjärnorna igen för första gången på nästan en vecka och sakta men säkert börjar faktumet smälta in, faktumet att man numera bor här i vackra Skattungbyn, vars helt fantastiska soluppgångar och solnedgångar flera gånger nästan fått en att börja gråta av lycka och välmående. Eller förvåningen och förtjusningen som inträffade bland mörkret och tallarna när jag och mina kära huskamrater, Rebecca W och Lina P, härom morgonen fick vår väg korsad utav en älg-mor och hennes tre kalvar. Magin och förunderliga upplevelser verkar aldrig ta slut i denna sagolika by, där allt går i sin egen takt och till och med himlen har en egen nyans.

Jag minns att det första jag lade märke till när jag flyttade upp var tystnaden och mörkret. Och stjärnorna. Stjärnorna som nästan lyser upp skogen i all dess härlighet. Det var en smärre chock, fast en mycket trevlig chock.

Snart har nu tre veckor gått utav kursen och jag kan nog tala för alla när jag vill beskriva denna ganska intensiva början, med all information och nya uppgifter, som att bli överkörd av en ångvält och ett tåg fyllt av regnbågar på en och samma gång. ”Mör” är nog det minsta man skulle kunna förklara sitt tillstånd med, fast självklart i positiv bemärkelse. Det blir bara bättre och bättre, även om man får påminna sig själv om att man inte måste umgås med folk hela tiden, vilket är svårt att undvika med tanke på alla aktiviteter som sker i byn. Yoga, filosofi-kvällar, Capoeira, föreläsningar om djurrätt och vilda hjärtan i skogen, jazzcaféer och sprakande fester i skogarna till sinnesförvrängande toner och tok-dans. Ja, ni förstår, kära läsare, livet här i byn kan vara tämligen fartfyllt om man så vill.

De senaste veckorna sedan första inlägget skrevs så har vi i kursen blivit indelade i fyra grupper som roterar med sina olika uppgifter varje vecka.En grupp får laga mat på vegansk bas, en grupp får syssla med slöjd(stickning), en annan grupp för hålla på med bygg-projekt(i detta fall har det varit mycket fokus på Prästgården så att de stackars krakarna kan få en dörr till sin trappa och lite tystnad om nätterna, med tanke på allt spring) och den fjärde och sista gruppen får ägna sig åt att sortera potatis i otaliga mängder. Förra veckan så hade min grupp(jag, Lina P, Sebastian, Martin, Rebecca W och Tove) matlagningskurs med världens nog mest energiska och glädjespridande matlagningslärare, Monica. Enormt givande och sjukt kul. Fem regnbågar av två möjliga. Mycket dans och mat. Och sång.

Image

Sittandes fr. v. Lina P, Tove och Rebecca W.
Ståendes: Mattias och Martin.

Denna vecka så har jag med tillhörande gäng(läs: grupp) fått tillbringa större delen av vår tid med att sortera potatisar i en jordkällare, mat-potatis, sätt-potatis(så man kan göra fler bebis-potatisar) och skräp-och-slem-potatis(som var alldeles för dålig eller rôten(rutten på göteborgska) för att användas, och då får flytta till komposten). Och i denna jordkällare med tillhörande potatisar så har vi inte bara bollat dessa smaskiga kärleks-knölar, utan även bollat idéer, tankar och drömmar sinsemellan där vi suttit ihopkrupna under det dåliga ljuset för att hålla värmen. Potatis och filosofi. Potatis och politik. Potatis och kritik. Potatis och regnbågar. Potatis och allvar. Potatis och trams. Potatis och drömmar. Potatis och livet. Och självklart Patrik, Potatrik, denna fantastiskt intelligenta och målmedvetna odlings-lärare som guidat oss genom potatis-mörkret. Tack för alla givande samtal. Fem regnbågar av två möjliga även där. Jord i munnen!

// Mattias

Image

Magiska potatisar.

Jag vill för en stund lämna över ordet till Nina:

En vecka fylld av nya utmaningar. För min grupp var det dags att ta ett stadigt grepp om de små pinnarna och den intrasslade tråden.

Det var dags att lära oss att ”sticka”. För vissa i gruppen var detta en stor utmaning då det var många år sedan deras fingermotorik upplevt detta knepiga rörelsemönster. För andra var motoriken vältränad, men det fanns otroligt många fler metoder och mönster att utforska. Fantasin fick flöda, men det gällde att hålla tungan rätt i mun och inte tappa koncentrationen. Det kändes som stickorna var överallt, ständigt i vägen. Jag fick låna trästickor som direkt fick mig att associera till någon japansk maträtt, fast garnet gjorde mig lite förvirrad. Kanske är det faktiskt dags att lära mig att äta med pinnar nu när jag ändå är igång med uppövningen av min fingermotorik. Det känns i gruppen som det har varit uppskattade stunder med varandra och med Maud som lärare. Jag tyckte även det var skönt att få stänga av allt som snurrade i världen där utanför och istället gå in i min stickning för att endast fokusera på de små pinnarna och den ständigt löpande tråden.

// Nina

Stort tack till dig, kära läsare, som orkat dig igenom denna kavalkad och fest av ord och meningar. Med detta vill jag avsluta med en dikt som kursens käre Erik har skrivit till oss som går Skattungekursen:

På återseende // Mattias

Gör detta året till vårt.

Jag ser ljuset inom oss alla                                                                                                                    Som binder oss samman                                                                                                                     I ett nätverk av visioner som vävs                                                                                                  Över skattungbyns                                                                                                                    Snötäckta landskap av dröm

Jag ser                                                                                                                                        spindelnät mellan våra kroppar                                                                                                      fuktiga av gryningens                                                                                                        daggdroppar;  älvor dansar dimslöjdans                                                                                        med trädens långa skuggor                                                                                                   

vi vägledda av varandra                                                                                                                        vi klot av ljus                                                                                                                                            på dessa mörka stigar                                                                                                                 tänd din fackla                                                                                                                                     tänd din lykta                                                                                                                                      ljuset skingrar skuggor

 strålar av sol                                                                                                                                              i våra ögon mötas

låt oss                                                                                                                                                 skölja bort tvivlet                                                                                                                                   låt oss                                                                                                                                              skölja bort rädslan                                                                                                                              Som ljumma vågor                                                                                                                         sköljer sanden                                                                                                                                     från sandiga sommarfötter

Låt oss vara vågor

och våga gå barfota                                                                                                                                I varandras sagoskogar                                                                                                                        av dunkelt mörker                                                                                                                           bland idegransstammars                                                                                                                 täta grenar                                                                                                                                              vi förtälja                                                                                                                                           sagor                                                                                                                                                  Och  i solbelysta gläntor                                                                                                                       vi dansa                                                                                                                                             med varandras andetag

Jag kan se                                                                                                                                        Hur vi                                                                                                                                                 Börjar röra oss inåt                                                                                                                         börjar röra oss i samma cirklar

Jag börjar drömma er

ivriga skattletarhänder                                                                                                              Längtar efter                                                                                                                                      Jord bakom ögonlocken                                                                                                                   Efter                                                                                                                                                  Ogräs att sjunga

Vinterkängor trampar snö                                                                                         Barfotafötter drömmer                                                                                                                      Om sommargräsets smekningar                                                                                                   Ja                                                                                                                                                              Att kyssa solen                                                                                                                               med våra drömmar                                                                                                                        när sista snön dör                                                                                                                              och dyonisus livskraft                                                                                                                stråla från vår moder                                                                                                                      Ja                                                                                                                                                       gör detta året till vårt

Annonser

Om Skattungarna

Den här bloggen drivs av de kursdeltagare som går Skattungkursen just nu!
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Oh, the Skattungers marches on!

  1. Cecilia skriver:

    Tack för underbart målande beskrivning av liv och lust däruppe – och dikt, hälsar Cecilia (Mamma Jens) i Skåne. Potatis är väldans gott, i mars hoppas jag få hälsa på och smaka.

  2. Peter skriver:

    Jag är så sjukt avundsjuk på er så jag känner mig helt tom.
    KOmmer å hälsar på när väglaget är mer handikappanpassat
    Kramars från peter er nästanklasskamrat

  3. Elin skriver:

    Åh! Hihi, eller himmel vilka fantastiska texter! Invirad bland mossor, uppskjuten bland stjärnorna och bollandes bland en massa potatis… Åh, jag blir så glad i hjärtat av att läsa sån’t här! ❤ Elin

  4. Erika skriver:

    Hej
    Jag var en av dem som satte potatisen som ni nu äter!!! Kul va??

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s