Genom ekrarna snurrar världen omkring oss‏

Vi dyker ner ner ner till en underjord där maskarna har knytkalas, silas upp och blottas överallt nu. Blinkande utan ögon, bländade utan syn ålar de snabbt ner igen. Tillbaka till tryggheten, till det svala, mörka, mjuka. Vi dyker ner ner ner ner tills träet blåser blåsor i händerna och det känns i kroppen, det känns i kroppen att vi lever. Då dyker vi upp snurrigt yra för att i förvåning upptäcka att klockan pusslat ihop halv till hel många gånger om.

Där någon slår gräs tillsammans med lien gör en annan gräsänglar med nässelhår intill hallonsnår som väntar och tistlarna tisslar tasslar tisslar tasslar tatha tata ta. I hörnet här landar ett huvud varsamt på sin vän, bomullsmjukt kittlande i näsa när hon lutar sig mot drömmarna som varsamt vita vandrar där innanför. Rosa is på tungspets, småsnack, storskratt. Nyvaken vinterhud målas om. Kroppen kokar över längs huden i droppar som bär längtan efter älven efter nedförsbacken. Vi är vakna videungar i vinden, skrattar tårar utmed kinden. Under våra trampande fötter, genom ekrarna snurrar världen omkring oss.

Och där korna vrålar sig fram genom tystnaden flyger mössen över. Jag undrar vem som finner fotspåren efter spatserande stjärnsulor imorgon? Vi är susande rusande bland häggblad och hjärtflimmer bland bin och baktunga humlor. Vandrar omkring som hemliga världar, aldrig förberedda för att bli sedda av varandra. Pigan som promenerar på din hud gömmer kanske nyckeln in.

Den snustorra asfalten darrar, dricker av de varma dropparna som äntligen kommer nu, som äntligen kommer med dofter av långa dagar som aldrig verkar vilja göra slut, aldrig verkar vilja släppa greppet om oss och sniglarna, se på sniglarna som seglar ikapp oss, rebeller på rymmen med ögonen på glänt. Andas in andas imma göra fönsterruta till teckningsblock. Andas imma och dra fingrarna över oss. Fingrar i frön, förbereder, fantiserar. Vi kan öva i evigheter, planera och tänka ut, men kommer nog ändå alltid stå där, förundrad över ett aldrig anat innehåll.

Sen sätter någon plötsligt eld på himlen, på molnen som söker sig till varandra, omfamnar för farväl. Ser stearin från solen droppa ner över oss, vill lämna mönster av kvällsljus på vandring i våra hår och mina ögon mina ögon slår följe med en pyramid av tranor som ror sig fram genom kvällen de sneglar sneglar sneglar ner på mig där jag står, ner över mina tankar som ligger i en hög bredvid mig, uppdragna och rensade tillsammans med svinmålla och maskrosrötter. Du suckar samförstånd. Ler. Avbildar i ord.

/ Josefine Engqvist
Annonser

Om Skattungarna

Den här bloggen drivs av de kursdeltagare som går Skattungkursen just nu!
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Genom ekrarna snurrar världen omkring oss‏

  1. Elin skriver:

    Alltså. Det här var något av det vackraste jag har kommit över på länge, i textväg..! Upplevelsen kommer att eka i min kropp, länge! Solsken! 😀

  2. Tove-Lina skriver:

    Jossan, jag kan läsa den här texten om och om igen. Vackert!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s