Rymdvarelser och Sveriges högsta dusch

Hej rymdvarelse!

Vi har vandrat på Fulufjället. När vi gick där bland stenar täckta av blekgröna lavar insåg vi – människor är rymdvarelser; vi bor i rymden. Här lever vi våra märkliga liv på den märkliga planeten Tellus; av jordvarelserna själva kort och gott kallad ”jorden”. Själva den bördiga marken, jorden, skogen, haven – allt är fortfarande livsviktigt för oss, även om vi kanske inte tänker på det så ofta.

Så här glada var vi när vi kom till Njupeskär, Sveriges högsta vattenfall. (På riktigt, det var himla härligt att komma dit! Vi hade gått igenom lite strapatser dagen innan.)

DSC_0015

Vid Njupeskär

Njupeskär – Sveriges högsta dusch.

Fulufjället

Minsta lillungen fick följa med! Men stannade med mamma och plockade blåbär under längsta turen. Vi hjälpte till så gott vi kunde och fick soliga leenden tillbaka från den skrattungen!

DSC_1358

Läsa tidningen? Nej inte just nu, men kartan. Så man vet var man är i universum!

DSC_1375

Vi hade vandrat omkring i Fulufjällets nationalpark en dag/eftermiddag/kväll. Vi hade hyrt en stuga, brantaste biten var upp till den. Sedan var det ganska så platt, men då var det ju relativt lättgånget. Vi gick och gick och solnedgången var ju fin… Gruppen delade på sig, vissa gick den långa vägen… och andra gick också den långa vägen. Endel började undra, ska det vara så här långt? Somliga sa att ”jo vi är snart tillbaka, om tre hundra meter så…” Efter trehundra meter: ”om tre hundra meter så..”
Fjället färgades allt rödare och de blåa höga fjällen (som vi kallade för Norge) försvann bakom krönet. Vi gick längs en led så det var ju ingen fara egentligen, men det fanns bara lite ljus kvar när vi kom fram. Det var skönt att komma in i stugan där de andra hade eldat i kaminen. Sen sov vi som stockar.
Några hann se ett vitt norrsken som dansade (ja dansade! Det såg ut som människor och skuggor som bytte plats!)

Eftersom att vandringen var lång och platt hann vi prata om saker och ting. Till exempel att naturen blivit något så avskilt från människan. När människan ju hör hemma i naturen.
Tänk till exempel på dofter. Vilken tycker du mest om? Äpplen i september? Eller björkskog om våren? Vissa gamla hus, liljekonvaljer, tjära? Eller när det har regnat ute, eller lukten av snö (för visst luktar det?).
På så många ställen byggs dofterna bort med plast, verkligheten spacklas in i material vi inte ens vet vad de innehåller.

Hopp

DSC_1368

DSC_1413Hjortron
Fulufjället

Naturromantiskt? Ja, för fåglarna! Mer hjortron åt folket! Vad innebär det?
Mer hjortron = tid att plocka + att vara utomhus + att ha en levande miljö där det kan växa bär. På fjället vill man inte stressa. (Nästa gång vill jag tänka mer innan jag går…).Att vandra är en övning i konsten att inse att resan är målet.
Vi är jordvarelser, men med dragning åt att bli… robotar? Jag övar mig i att bli mer jordvarelse.

Förresten, vilka dofter tycker du mest om? Är det doftminnen från länge sen? Går de att återskapa?

Annonser

Om Skattungarna

Den här bloggen drivs av de kursdeltagare som går Skattungkursen just nu!
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Rymdvarelser och Sveriges högsta dusch

  1. mustmas93 skriver:

    Vilken härlig historia! Precis så tänker jag när jag skriver; minns du dofterna från förr? Vet du vad en fäbod är? Har du varit med och slagit en äng? Har du känt den underbara smaken av jordgubbar en solig sommardag?
    Att vara jordemänniska är att vara nära naturen. Och det är då man inser att det egentligen inte finns några måsten utan att det är något vi har skapat själva för att få struktur på våra fyrkantiga liv!
    Jag önskar att fler vågade ta sig i kragen och blev jordemänniskor!

    • skattungarna skriver:

      Precis! Fler jordbor på jorden! Man behöver inte ens ta sig i kragen, kanske snarare strunta i kragarna.:)

      • mustmas93 skriver:

        Ja, fast det jag menade med att vissa behöver ta sig i kragen är att vissa behöver göra det för att i över huvud taget börja jordbruka. Det är ju egentligen ett ganska stort steg att ta för den ovane…

  2. mustmas93 skriver:

    Reblogga detta på Genom en äventyrares ögon/ Trough an adventurers eyes och kommenterade:
    Härliga Fulufjäll…
    Förresten skrev jag en kommentar på inlägget! Här har ni den:
    ”Vilken härlig historia! Precis så tänker jag när jag skriver; minns du dofterna från förr? Vet du vad en fäbod är? Har du varit med och slagit en äng? Har du känt den underbara smaken av jordgubbar en solig sommardag?
    Att vara jordemänniska är att vara nära naturen. Och det är då man inser att det egentligen inte finns några måsten utan att det är något vi har skapat själva för att få struktur på våra fyrkantiga liv!
    Jag önskar att fler vågade ta sig i kragen och blev jordemänniskor!”

  3. Ping: Rymdvarelser och Sveriges högsta dusch | Skogsnytt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s