väven och jag

Idag har jag varit krasslig och förkyld Men jag valde ändå att sitta med väven. Och det är med stolthet jag nu kan säga att jag nu ENDAST har en halv meter kvar att väva! Sedan har jag vävt hela 5 meter gammeldags vadmalstyg! LYCKA YoLO ”Wihoo!” Den här sista halvmetern kommer gå undan nu. Och nu inser jag att det här snart är över… Vilken resa det har varit alltså..

Eftersom vi är några stycken som turas om på vävstolarna så har en bara en viss period på sig att göra färdigt sina metrar. Så har man som jag, tusen andra grejer som cirkulerar i huvudet samtidigt så kan vävningen bli ett stressmoment i själva kursen. Särskilt när spolen korvar sig, varptrådarna ständigt går av och ryggen ömmar. (Tror ni kan föreställa er frustrationen.) Jag rekommenderar ändå alla att prova. Känslan som uppstår när man sitter där sen och beundrar sitt färdiga handarbete är svårslagen.

Jag kom ihåg tiden innan Berit kom och introducerade oss för vadmal. Då såg jag vävstolen som ett enda stort mysterium. Tänkte ”dehär kommer jag aldrig kunna lära mig. It’s too much.” Och nu sitter jag snart här med mitt eget ulltyg och är proffs på att både väva och laga trådar 😉 (jag har kursen att tacka massor för mitt ökade självförtroende.) Det har varit en lång process med alla dess faser (vad nu dom innebär). En och annan svordom har hoppat ut innan jag äntligen lärt mig vad/hur jag gör. (För mig ramlade poletten ner nu när jag är inne på sista metern.) Men jag har också haft jättekul! Ju längre man håller på desto mer lär man känna väven och desto lättare har vi att reda ut våra konflikter. (Och desto roligare blir det förstås). Tror att jag och vävstolen nu äntligen har slutit fred 😉 SKÖÖNT!! (Ni vet hur jobbigt det är med spänningar i luften… I know you do)

(Förlåt att inlägget blev långt.) Jag tror helt enkelt att jag behövde skriva ett avskedsbrev efter en månads intensiv förhållande. För att avrunda, du vet. För att jag ska kunna gå vidare på bästa sätt. Det var fint det som var, men nu är jag och mitt liv redo för nästa kapitel.

//// Jannice

Här kommer några bilder från väven. Människorna på bild är mina vävarvänner Morris och Blå. Vi hade en vävfest där vi sjungde och dansade till Disneys gamla klassiker. Det var mys. ❤

  1. IMG_20160505_111231IMG_20160609_140439IMG_20160530_155707IMG_20160530_155355IMG_20160530_155353
Annonser

Om Skattungarna

Den här bloggen drivs av de kursdeltagare som går Skattungkursen just nu!
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till väven och jag

  1. David Lafage skriver:

    Kul att du känner så, Jannice! Och kul att läsa hur du växte i uppgiften.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s